4. Skillinge

4. Skillinge

GPS N56.20001° E15.49665° (P-plats N56.19976° E15.49909°)

Den gamla kustlandsvägen förbi Skillinge togs ur bruk 1956 men kan skönjas tack vare att får betar gräset. Det var troligen den 2500-åriga kuststigen som breddades till vagnväg på 1640-talet. Till vänster milstolpen i järn från 1794. Bakom den dagens E22. Till höger gravfältet.

Foto: Peter Öjerskog, 2008.

Skillinge – övergivna vägen

 

Skillinge i västra delen av Nättraby socken har varit ett viktig kommunikationsnav i tusentals år. Här är några exempel på det:

Skillinge gravfält uppe på bergshöjden har sina äldsta gravar från bronsåldern, 1000 år f.Kr. Förutom bautastenen och hällkistor är skeppssättningarna från 500-talet e. Kr. extra intressanta. En av dem syns inhägnad söder om bautastenen på fältet. Skeppen av utlagda stenar pekar alltid i öst-västlig riktning. Meningen var att den döde skulle kunna färdas med sitt skepp i solens riktning. En mer än tusenårig färdväg!

 

Kustlandsvägen, den över 2500-åriga färdleden längs Blekinges kust, har med största sannolikhet gått förbi Skillinges mäktiga gravfält. Eller rättare sagt: gravarna har lagts bredvid vägen för att synas. Spåren efter den förhistoriska ridstigen är utplånade, men högst sannolikt har den gått just där igenväxta gamla landsvägen ligger. Vanligast var nämligen att man breddade befintliga stigen till väg.

 

Den bredare vagnvägen, kallades landsvägen, men också Via Regia (Kungsvägen, Kongeveien) på kartor, har från 1640-talet gått förbi gravfältet. Strax öster om gravfälten möter landsvägen leden söderut mot Grönadal och kusten. Den gamla landsvägens bergsgenomskärning och stenmursomgärdade vägbank västerut syns tydligt. I bergsgenomskärningen är vägen kantskodd en bit av fyrkantiga stenar. Skrotstenarna som dumpats på samma plats har inte med vägen att göra.

 

1932 drogs nya riksvägen genom berget strax norr om, det som är nuvarande E22, medan landsvägen/Via Regia fungerade parallellt till 1956 då den upphörde. Flera gravar har skadats eller försvunnit på grund av vägbyggandet. Den gräsbevuxna vägbanken och övermossade murarna visar hur snabbt naturen återtar människans övergivna vägar, trots att betande får håller vägen och gravfältet öppet.

 

Ett stycke västerut längs övergivna vägen finns på norra sidan en väghållningssten, även kallad brosten eller brostyckesten (bro betydde förr inte bara friliggande bro utan också vägbank). Den visade var gränsen gick för markägarens skyldighet till vägunderhåll. Stenen har lustigt nog både latinska bokstäver och runtecken, som kritats för att synas bättre. Men enligt uppgift ska stenen vara en förfalskning(!). Brostenen hade i allmänhet byns eller gårdens namn och det antal fot ”brostycke” man hade skyldighet att sköta.

 

Ytterligare ett stycke västerut finns på norra sidan en kvartsmilstolpe i järn från 1794. Den står på ett fyrkantigt fundament av kallmurad gråsten. Siffran 1/4 är felvänd mot E22, den ska naturligtvis vara vänd mot gamla landsvägen. Siffran har varit målad för att synas bättre. Kvartsmilstenen tillhör samma generation som helmiljärnstolpen vid E22:s södra avfart 61 till Nättraby, Vägmiljö 5: Milstolparna.

 

2010-05-27 anmäldes milstolpen ovan stulen! Även en järnmilsstolpe i Bräkne-Hoby har utsatts för stöldförsök men slängts i diket. Att vårt gemensamma och ovärderliga kulturarv på oförklarligt sätt stjäls och försvinner är extremt allvarligt.

 

Via Regia korsade nuvarande E22 och fortsätter än idag västerut som slingrande, asfalterad lokalväg. Österut finns en 400 meter lång och välbevarad del av gamla landsvägen, mellan gulmålade före detta gästgivaregården och E22. Den följer varsamt naturen i kanten mellan skog och åker, som gamla vägar gjorde för att inte inkräkta på värdefull åkermark.

 

I början av vägavsnittet, på en liten upphöjning, kantas vägen av fyrkantiga stenstolpar, så kallade stengardister, som skulle hindra avåkningar på trafikfarliga ställen. Stenstolparna var sammanlänkande med en järnkedja och de rostiga kedjehållarna syns fortfarande på toppen av stenarna. Det månghundraåriga vägavsnittet österut fungerar idag som privat traktorväg.

 

Före detta Skillinge gästgivaregård är det gulmålade huset öster om Skillinge gravfält. När gästgiveriet uppfördes på 1760-talet tog Via Regia en nytt rakare alternativ förbi huset. Gästgivareförordningarna bestämde att gästgivaregårdar skulle finnas längs de stora vägarna ungefär varannan mil, vilket var en normal dagsetapp förr. Där kunde man få mat, husrum och hästskjuts till nästa gästgivaregård.

 

I boken Beskrivningar med Situations och Planteckningar öfver GÄSTGIVAREGÅRDARNE och nogodt annat märkvärdigt däromkring uti BLEKINGEN 1793 beskrivs Skillinge gästgivaregård så här: Denna Gästtgifvaregård är ibland de bäst bebygda i Lähnet. Alla Rummen höga Wackra och Liusa: Salen och Kamrar med Pott kakelugnar försedde. Belägen i Medelstad Härad och Nettraby Sochn, 1 1/2 mil ifrån Ronneby Gästgifvaregård, 1/4 mil från Nettraby Siö Göstgifvaregård och Sochne kyrkan, 1 1/2 mil ifrån CarlsCrona stad. Skiutsen vid Denna Gästgifvaregård, utgiörs med 39 par hästar.

 

Nättraby sjögästgivaregård låg vid Nättrabyån nere i samhället, snett emot kyrkan. Skillinge gästgivaregård är idag privatbostad. Skjutsstationer erbjöd endast hästskjuts, det finns en bevarad precis bredvid E22 genom Jämjö öster om Karlskrona.

 

Precis öster om gravfältet, nere vid korsningen Gamla Landsvägen/Grönadalsvägen, ligger Skillinge smedja, från senare 1800-talet, strategiskt placerad nära gästgivaregården. En gång i tiden en viktig anhalt för de färdande som ville sko sin häst eller laga ett vagnshjul. Idag är den svårt förfallen. Men namnet lever kvar i busshållplatsens namn: Skillinge Smedja.

 

Två så kallade offerkast har funnits vid landsvägen nära gästgiveriet. De kallades för Brödravarparna (varpa = kasta). Ett offerkast uppstod när enligt sägnen någon person dött dramatiskt vid vägen. För att hindra den dödes spöke från att skrämma hästarna eller skapa annan olycka kastade vägfararna en pinne, kvist eller sten på platsen. Med tiden blev det en ansenlig hög som höll den döde kvar i marken.

 

Detta är en urgammal sed, kanske ända från stenåldern, som återfinns i hela världen. Man kunde också offra genom att kasta mynt. J. Wessman såg 1759 ”tvenne risbål jämte varandra – Brödravärpa kallade.” Brödravarparna är försvunna idag och man vet inte exakt var de låg. Blekinges enda kvarvarande offerkast, Pinnagraven, ligger otillgängligt, nära Arvidstorp, någon mil nordväst om Nättraby.

 

Sedan 1932 går den nya vägen strax norr om Via Regia. Från början hette den riksväg 4 och var gatstensbelagd, idag asfalterade E22. Vägverket har gjort allt för att vägen ska bli så trafiksäker som möjligt. På båda sidor finns viltstängsel och vajerräcken (dagens kedjelänkade stengardister!), där det södra vajerräcket utgör gräns mot gång- och cykelbana. Förutom vitmarkerade linjer är asfalten räfflad i mitten av vägbanan så att förarna ska ”väckas” ifall de korsar mittlinjen.

Tack vare att fotografen retade sig på den ”missprydande annonseringen” i form av en Shell-reklamskylt så har vi denna magnifika bild på gamla landsvägen västerut förbi Skillinge, där även en 20-talsbil skymtar. Dagens E22 korsar landssvägen ungefär där Shell-skylten står.

Foto: Axel Wachmeister, 1920-tal, efter 1922.