11. Krösnabanan

11. Krösnabanan

GPS N56.19389° E15.53725°

Det finns inte mycket kvar av Nättrabybanan, nord-sydgående smalspåret som kallades Krösnabanan. Rälsstumpen som ligger kvar är inte urrspunglig utan lades dit i samband med 100-årsfirandet 1997, och biljettkuren stod inne vid Nättrabybryggan i Karlskrona.

Foto: Peter Öjerskog, 2008.

Krösnabanan – smalspåret

 

Järnvägsbyggandet utvecklades intensivt i Sverige under andra hälften av 1800-talet och blev en revolution med första mekaniskt drivna landtransporterna på en jämn väg av järnräls! Statens Järnvägar byggde de rikstäckande stambanorna, medan enskilda intressen anlade lokala smalspåriga järnvägar, som ofta anslöt till stambanans järnvägsstationer.

 

I Nättraby ägde godsägare Axel E. Lindvall en ångbåtslinje mellan Nättrabyhamn och Karlskrona. För att få ökade gods- och persontransporter på båtlinjen tog han initiativet till att grunda ett järnvägsbolag som byggde en smalspårig järnvägslinje från Nättrabyhamn norrut till Alnaryd.

 

Rallare byggde järnvägen under 4,5 år och efter många problem stod sträckan klar 1897 till en kostnad av 315.529 kronor i dåtidens penningvärde. Spåren hade minimala 600 millimeter spårvidd eftersom det var billigaste alternativet, den var egentligen ursprungligen avsedd för sockerbetstransporter på betfält i Frankrike (Decauville-systemet).

 

Smalspåret korsade under kustbanan genom en nedsänkt så kallad tågport. Ett dubbespår gick ända ner till kyrkan med kajplats på Nättrabyåns östra sida. Lastning kunde därmed ske direkt med kran mellan båt och tåg. Stationshuset i Nättrabyhamn låg på planen norr om kyrkan.

 

Ett stickspår drogs in till kustbanans stationsområde norr om Nättraby för att underlätta tågbyte, stationen fick namnet Nättraby Norra. Ytterligare ett kort stickspår drogs till Stärkelsefabriken vid Nättrabyån. Järnvägslinjen förlängdes 1905 till Eringsboda och 1910 till Älmeboda ovanför Smålandsgränsen. Nättrabybanan blev därmed sist klar av järnvägarna i Blekinge.

 

Den totala sträckan var 49 km, med höjdskillnaden drygt 160 meter, vilket gjorde Krösnabanan till den längsta av Sveriges sju smalaste järnvägar. Förhoppningen att kunna förlänga Nättrabybanan norrut för anslutning till andra banor mot Växjö och söderut till öppet vatten förverkligades aldrig. Inte heller den 14 km långa bibana mellan Holmsjö (järnvägen Karlskrona-Växjö) och Eringsboda (planerade Nättraby-Älmeboda) som fick koncession 1894. En öst-västlig järnväg i Blekinge inland beräknades få för dålig lönsamhet.

 

Nettraby-Alnaryd-Eringsboda Jernvägsaktiebolags, NAEJ, järnväglinje kallades Nättrabybanan men också humoristiskt för ”Krösnabanan”, där ”krösen” betyder lingon. Förklaringen är att under lingonsäsongen fraktades bär och bärplockare med järnvägen. En annan förklaring är att tåget gick så sakta i uppförsbackarna att passagerarna kunde hoppa av och plocka ”krösen”. Tåghastigheten var från början endast 20 km i timmen, från 1933 höjdes farten till hela 32 km i timmen.

 

Norrgående smalspåriga järnvägslinjer fanns från samtliga Blekingestäder. Nättrabybanan nådde sin topp för passagerar- och godstrafiken 1918. Men epoken blev kort. Bilismen och busstrafiken tog över allt mer samtidigt som den udda spårvidden omöjliggjorde samspel med kustbanan eller andra järnvägar. Norra sträckan till Älmeboda lades ner redan 1939, biten Nättraby-Berg behölls för grustransporter till 1946.

 

Banvallen är till stora delar fortfarande synlig - exempelvis på fälten norr om Nättraby, väster om länsväg 678 och söder om Notarna - och på vissa sträckor omgjord till närmast spikrak väg. Några av loken och vagnarna finns numera som en del av museijärnvägen mellan Mariefred-Läggesta-Taxinge i Södermanland. Rälsstumpen som ligger kvar är inte ursprunglig utan lades dit i samband med 100-årsfirandet 1997.

 

Biljettkuren stod inne vid Nättrabybryggan vid Borgmästarkajen i Karlskrona. Det var redan där, via ångsbåtarna till Nättraby, som tågbiljetten till Krösnabanan började gälla.

 

Genom att ta initiativet till järnvägen och ångbåtstrafiken har entreprenören och riksdagsmannen Axel E. Lindvall i Nättraby haft en oerhörd stor betydelse för bygdens nord-sydliga kommunikationer.

 

På Nättrabybanan färdades två gånger om dagen i vardera riktningen små ånglok, nästan ”leksakståg”, som drog öppna och täckta godsvagnar samt personvagnar med 2:a och 3:e klass.

 

Den 30 maj 2010 invigdes Krösnebaneleden: Krösnabanans gamla banvall som cykelled hela sträckan från Nättrabyhamn till Älmeboda. Längs den nära fem mil långa leden finns skyltar uppsatta med information om banvallen men också om stationshusen, där nio av tio står kvar än idag. Cirka 70 år efter att tågen slutade gå på Nättrabybanan, som den igentligen hette, rullar trafiken igen, men denna gång gäller det cyklar. Krösnebaneleden är ett samarbete mellan kommunerna Karlskrona, Ronneby och Tingsryd.

Smalspåriga Krösnabanans södra slutstation låg vid Nättrabyhamn, på Nättrabyåns östra sida. Faktum är att spåret gick ända fram till kyrkan vid ån så att lastning med kran kunde ske direkt från skutorna till godsvagnarna. I bakgrunden syns kyrkbron och en vit passagerarbåt. Fotograf: E Isaksson, cirka 1925.